Apelöga

Som fotograf är det lätt att lockas att köpa många prylar, och jag är väl tyvärr inget undantag. Högst på listan med onödiga fotoprylar är ett par filter som jag lurades att köpa för nästa 10 år sedan. Det är dels ett prisma, som delar upp bilden i fem likadana delar, och dels ett två delat blå-rött filter. Användningsområdena för dessa är minst sagt begränsade, och ärligt talat passerade de sitt bäst före-datum någon gång på 70-talet. Framtill nyligen hade jag aldrig använt dem.

Men så plötsligt kom det in ett annorlunda uppdrag från Spoon Publishing. De gör en tidning åt STIM, och skulle ha en artikel om Benjamin Staern på Malmö Opera. Benjamin har ett fenomen som kallas synestesi: När Benjamin hör musik ser han färger. Varje ton har sin egna nyans, varje ackord framkallar en unik färgskala. Benjamin inte bara hör musik, han ser musik.

Uppdraget från Spoon var alltså att visa fenomen i porträttbilderna på Benjamin.  Så äntligen fick jag anledning att damma av de där båda filtrerna på kamerahyllan. Och så här blev resultatet!