Vi är ett ungt företag som växer med våra kunduppdrag, och nu söker vi efter en ny grafisk formgivare med begåvning inom både webb och print.

Förutom att vara en formsäker designer som levererar under press, får du gärna ha en eller ?era av följande kompetenser:

• HTML/CSS/JS på den nivå så att du med enkelhet bygger mallsidor i WP
• Illustratör med öga för det enkla och självklara
• Interaktionsdesigner som bygger gränssnitt för mobila plattformar
• Copywriter med inriktning mot sociala medier och mobila gränssnitt
• Projekt- eller produktionsledare med superkoll på tidsestimat
• Säljare med hjärtat på rätt ställe

Krav är att du behärskar Adobe Photoshop, Indesign och Illustrator obehindrat samt att du har ett stort intresse för foto. I tjänsten ingår förutom formgivning även en hel del retuscharbete och originalframställning.

För att du skall fungera hos oss är det viktigt att du förstår vad det innebär att vara en del av ett uppstartsföretag. Ingenting kommer av sig självt. Det krävs ett personligt driv, en prestigelöshet och viljan att hugga i där det behövs.

Tycker du att vi är helt ute och seglar och att du är rätt person trots att du inte stämmer in på beskrivningen ovan… Gör en ansökan och överaska oss!

Din ansökan vill vi ha senast den 13 maj skickad till jobb@apeloga.se. Vi behandlar ansökningarna och har intervjuer löpande.

Har du frågor? Kontakta gärna Anders Liljenberg på 0766 37 90 45 eller anders.liljenberg@apeloga.se.

En av våra nyaste kunder är Lunds Universitet. För inte så länge sedan begav sig Christian till deras serviceenhet, för att fotografera till en presentationsfolder. Runt 100 bilder levererade vi i slutändan.

Sagt och gjort. Jag drog mig till minnes en lektion i studiofotografering på fotoskolan för 10 år sedan (”om man vill ha mörk bakgrund så ska man inte ha helt svart bakom, utan snarare grått, och sedan ljussätta så att det blir nästan svart”) och riggade upp blixt och softbox och en grå fond. Anders kammade sig i tio minuter, och sedan blev det så här. Trots objektet rätt snyggt, eller hur?

/Adam

Consafe Logistics höll en stor konferens i Köpenhamn och ville föreviga alla medverkande. Vi begav oss dit ett par veckor tidigare för att hitta en lämplig plats som rymde runt 250 personer och entrén till hotellet där konferensen hölls passade utmärkt. Vi flyttade runt det mesta av möblemanget men trots det så tar den röriga omgivningen mycket fokus från personerna på bilden. Det är dock inget som inte Photoshop kan fixa! Finn-5-fel på före- och efter-bilden!

Men det här inlägget ska inte handla om Bosnien utan om mina kameror. Jag reste med tre väldigt olika kameror i packningen (fyra om man räknar med iPhone-kameran som bilden nedan är tagen med).

Det är intressant att se hur olika kameror påverkar fotograferandet. Det är inte nödvändigtvis så att en kamera är bättre än någon annan, utan snarare att de helt enkelt är olika vilket ibland är bra och ibland mindre bra.

Mina kameror på resan var:
1. Canon 5D mk II, oftast med 50/1,4, ibland med ett 85/1,8
2. Fujifilm X100 med fast optik motsvarande 35/2,0
3. Mamiya 67 pro II, en mellanformatskamera som jag laddade med färgdiafilm. Objekivet som satt på hela resan är ett 50/4,5 (motsvarande ca 24 mm i småbildsformat).

Canon-kameran är min primära jobbkamera. Den är pålitlig, snabb och levererar alltid. Men samtidigt känns den ibland lite tråkig, kanske för att jag använder den så ofta. Under resan lät jag därför Canon-kameran vara mitt tredjealternativ, när de andra båda inte riktigt funkade. Tex använde jag den för nära porträtt (som den här bilden på Milica) samt för några panoramabilder (av samma typ som dessa bilder).

Fujin är en perfekt gatufotokamera. Den är liten och lätt, bra optik. Även om autofokusen ibland inte riktigt hamnar rätt, och exponeringsautomatiken ibland blir fel, så blir dessa bilder oftast bra. Framför allt, eftersom kameran är liten så hänger den på axeln hela tiden och är nära till hands. Med Fujin plåtar jag bilder som annars aldrig skulle blivit av, eftersom jag inte orkar släpa på Canon-kameran överallt.

Mamiyan är ett lån av fotokollega och var en ny bekantskap för mig. Jag plåtade lite mellanformat i studio på fotoskolan för 10 år sedan, men har nästan uteslutande kört digitalt sedan dess. Därför var detta en stor omställning, och jag var nyfiken på hur det skulle gå att jobba med kameran ute i fält. Den är stor och tung och kräver ett stativ, och det får bara plats 10 bilder på varje filmrulle. Skulle dessa egenskaper vara en för- eller nackdel?

Jovisst var det lite tungt att bära runt på alla tre kameror, inklusive stativ, men det var värt det. En egenskap som Mamiyan har som jag inte räknat med är att det är en icebreaker. Det hände flera gånger under resan att folk kom fram och frågade om kameran, vilket ledde till trevliga samtal. ”Vad är det där för något egentligen?!”

Jag använde Mamiyan endast till att plåta porträtt. Uppställda porträtt-i-miljö-bilder, och då visade sig formatet funka riktigt fint. Det tog några minuter extra att sätta upp kameran och komponera bilden, vilket jag upplevde som en fördel – jag kunde småprata lite med den som fotograferades, som fick lite tid på sig att förbereda sig. Och jag upptäckte fördelen med stativ i kombination med att varje filmruta är dyrbar: Jag såg till att verkligen komponera bilden rätt innan jag tryckte av. Varje avtryck kändes högtidligt. Det blev 2-3 bilder per person vilket kändes tillräckligt.

En huvudregel med fotoutrustning är att aldrig använda ny utrustning i skarpt läge.
Den regeln bröt jag emot, då jag inte hunnit testa Mamiyan riktigt på förhand. Så jag vet inte riktigt hur bilderna blev – de är inte framkallade än – och dessutom tror jag att jag laddade en av filmrullarna på fel håll, vilket gjort de bilderna oexponerade. Tur då att jag kompenserat genom att ta alla bilderna digitalt med de andra kamerorna också. Återstår att se vilka som blev bäst i slutändan!

/Adam

Idag levererar vi nästan 200 bilder till Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet.

Allting började i svartvitt. De första kamerorna registrerade inga färger och trots att vi sedan läääänge utökat paletten så lever ju de monokroma bilderna kvar och frodas som aldrig förr. Ibland kan det vara en stor vinst att välja att visa sina bilder i svartvitt i samband med ditt företags marknadsföringsmaterial. Här kommer några fördelar till att börja med.

Mindre rörigt
När man fotograferat i en miljö som innehåller mycket rörelse, färger eller prylar kan dessa ofta stjäla uppmärksamheten från betraktaren. Utan färger tonas rörelsen ner och bilden blir lugnare.

Mer seriöst
Bilder, särskilt porträtt, ger ofta ett mer seriöst intryck än färgbilder. Kanske är det för att färger kan göra en bild gladare och lättsammare, något som inte alltid är önskvärt när man vill visa på professionalism. Just porträtt passar väldigt bra i svartvitt, då färger och ansikten båda är väldigt starka blickfång för ögat.

Få bort blandljus
När man vid fotograferingstillfället inte varit uppmärksam på att det finns olika ljuskällor i rummet och på så vis fått färgstick i bilden, är det klassiska knepet att göra bilden svartvit. Men genom att från början veta att bilderna man fotograferar kommer att vara svartvita så kan man helt enkelt bortse från de olika färgerna på ljuset i rummet.

Tydligare
När en bild visas i svartvitt flyttas fokus från färgen till innehållet och dess linjer och former. En färglös bild kan hjälpa att visa det viktiga som vill sägas. Färgen är inte längre en distraktion och det blir lättare att leda betraktaren till de delar av bilden, och på så vis även de delar i ditt företag,  som du anser är viktigast.

Tidlösta
Kläder, glasögon, bilar och dess färger är alltid en modefråga. Ett klädesplagg som idag är superhippt är om ett år gammalt som gatan. Utan färg blir bilder mer tidlösa, de går att använda längre än sina färgstarka kompisar.

För IOGT:s tidning Accent åkte Adam till Hörby och träffade Jane och hennes dotter Linnea. De driver ett familjehem och berättade hur det är att öppna upp sitt hus för andras barn.