Apelöga

Så var det äntligen avklarat. Apelögas fotobok och tillika mitt första stora printjobb åt Apelöga. Det ligger mycket tanke och kärlek bakom boken – bilderna är utvalda av fotograferna och placerade i en ordning som dels harmonerar och dels avspeglar de olika grenarna inom vår fotografering. Vare sig ni är intresserade av kommersiell fotografering med modeller, redaktionella bilder, porträtt eller arbetsplatsbilder så hittar ni dessa i vår fotobok.

Tyvärr är det många bilder som inte fick plats, många historier man velat berätta, många kunder man velat skryta om. Fotoboken visar ett axplock av bilder som känns bra i magen och ända in i märgen. På bilderna nedan kan du se några utdrag! Har du inte fått en bok än? Hör av dig till mig så fixar jag det.

Layouten har också fått mycket kärlek, inte bara av mig utan även av otroligt duktiga illustratören Julia Ekstrand Andersson, som gjorde ett gästspel hos oss under vintern. Hennes illustrationer pryder inte bara första och sista uppslaget, utan täcker så gott som varje vit yta. Ser du dem?

Du vet väl att vi även gör webb- och printjobb åt många av våra kunder. Fokuset ligger som alltid på ett slagkraftig, genuint innehåll. Kontakta mig för mer info!

Att praktisera är ett toppensätt att lära sig på. Vi tar in praktikanter ibland. Det är viktigt att det känns rätt och att vi kan ge den tid och kraft som en praktikant förtjänar. Under vintern har vi haft två unga, driva praktikanter på besök. Praktikanter som inte bara kommit hit för att lära sig, men som vi lärt oss av också! Petter hälsade på oss i december och fick efter det anställning! Julia var här i januari, hennes hälsning kan du läsa nedan.

Jag fick höra om Apelöga när Linus var och föreläste i min klass på
Mediegymnasiet där jag läser grafisk design. Efter det hörde jag av
mig och frågade om jag kunde göra någon del av min praktik hos
Apelöga,och så blev det.

 

Att praktisera på Apelöga har varit både kul och intressant för jag
har fått vara med på så många olika saker. Jag har gjort interna
trycksaker och illustrationer. Jag har fått testa på att vara
projektledare till en maskot fotografering. Jag har även fått vara med
på kundmöten som sedan har let till att jag fått ett eget
illustrations uppdag för Region Skåne. Jag har lärt mig mycket under
min praktik som jag kommer kunna ha användning av i framtiden.

 

Jag tackar alla på Apelöga för mina 6 veckor hos er och hoppas att vi ses igen.
/Julia

Vi hoppas få se dig snart igen också, Julia! Tack för all ovärderlig hjälp med Maskot-plåtningar, filminspelningar och framförallt med fotoboken. Lycka till med allt du åtar dig.

Vill du söka en spännande och utmanade praktikplats? Brinner du för fotografering, film eller design och vill jobba självständigt med oerhört duktiga handledare? Hör av dig till Adam!

Bildbyrån Maskot, som vi på Apelöga fotograferar åt emellanåt, har skrivit en kort artikel om varför Malmö är Sveriges mest kreativa stad. Undertecknad ger i texten sina svar på Maskots frågor om hur det kan komma sig. Läs artikeln här.

Detta är en fortsättning på en bloggserie. Läs även del 1.

I oktober förra året fick jag äntligen kliva in i M1. Det var en råkall och fuktig dag, och fuktigheten var inte lägre inomhus. M1 har stått tomt och kallt i 30 år och det kändes när jag kom in. Och det syntes. I trapporna låg ett tjockt lager puts som vittrat och fallit ner från väggarna.

Att få tillträde till M1 var inte det lättaste. Huset, som förvisso ägs av Malmö Stad, står på CMP:s mark och är avspärrat för allmänheten. Men efter några telefonsamtal med Stadsbyggnadskontoret och CMP så var jag inne.

Och här är på sin plats att säga: Det är min kollega Anders som är den riktiga doern här på Apelöga, trots att jag ibland får cred för att vara det. Utan Anders målmedvetna arbete hade vi släppt tankarna på M1 och fotohuset för länge sen. Det var Anders som från början trodde på idén, och som ringde alla samtal.

Just då, den där dagen i oktober, tittade jag mest på huset av nyfikenhet. Idéerna på ett fotocentrum fanns visserligen löst formulerade i bakhuvudet, men samtidigt hade vi fått höra att fastighetsförvaltaren Lifra redan slutit avtal med Malmö Stad om huset. De skulle förädla och förvalta huset och enligt vad vi fick höra fanns redan ett färdigt koncept. Vi var för sent på bollen. Trodde vi.

Men ändå, Apelöga-Anders ringde Lifra-Anders (Fransson, VD för Lifra), och vi fick till ett möte. Där berättade vi om våra visioner och Lifra-VD:n tände till direkt. ”Det är varje fastighetsförvaltares dröm att få en hyresgäst som vet vad de vill göra med en fastighet”, tyckte Anders Fransson.

I det läget blev projektet plötsligt på riktigt. Från att ha varit lösa tankar och avlägsna drömmar, var det nu läge att formulera idéerna. Dels för att vi själva skulle veta vad projektet skulle leda till, dels för att andra skulle förstå. Vi började berätta för vänner och bekanta om planerna, och här någonstans fick Sydsvenskan upp ögonen för projektet. En telefonintervju och en fotosession senare visste hela Malmö var som var på gång. Våra visioner för M1 finns samlade i ett dokument som cirkulerat runt till alla intresserade. Inom kort publicerar vi denna visionstext här på bloggen. Och fler nyheter kommer löpande. Stay tuned!

Är du intresserad av mer ingående information om M1 eller har du andra storslagna projekt? Hör av dig till Anders. Vi älskar utmaningar!

Att driva fotobyrå är mer än att fotografera. Vi på Apelöga sysslar med bildkommunikation i bred mening, vilket betyder att för- och efterarbetet är minst lika viktigt som själva fotograferingen.

Vi kan ta uppdraget för Lunicore som ett exempel. Lunicore är ett studentkonsultföretag i Lund, och de vände sig till oss när de var på väg att lansera sin nya sajt. De var nästan klara med sajten, det enda som saknades var bilder som skulle illustrera sajtens rubriker: Management, IT, Kommunikation, Teknik, m.m.

Hur visar man sådana begrepp i bild?

När vi började diskutera upplägget med Lunicore så var de inne på att skapa bild för bild. Att först fundera ut ”management”-bilden, konstruera en situation, och sedan ta bilden.

Men vi höll inte med. Vår erfarenhet är att det är svårt på förhand att veta exakt hur den ultimata bilden ser ut. Ens fantasi är begränsad. Verkligheten däremot är oändlig. Visst kan man göra en ”ritning” på hur man vill att en bild ska se ut, och visst kan man använda ”ritningen” som mall när man skapar sin bild, men resultatet blir aldrig bättre än ens fantasi.

Lösningen är därför att fotografera förutsättningslöst och fritt, vilket vi gjorde i det här fallet. Lunicore-medarbetarna fick agera modeller, och vi fotograferade dem i olika verklighetstrogna situationer. I bakhuvudet hade vi (praktikant-Beatrice och jag) hemsidans rubrik-ord som skulle bildsättas, men utan att vi lät oss begränsas av dem.

Det som kom ut ur fotosessionen var bilder som vi på förhand aldrig hade kunnat rita upp och konstruera. Eller jo, till viss del hade det kanske gått att konstruera, man det hade aldrig gått att konstruera en äkthet.

En vecka senare satt Lunicore-gänget och vi tillsammans i vår biograf/bildvisningsrum på kontoret. Vi hade då redan gjort en grovgallring – 1000 bilder hade blivit knappt 200 – och nu gällde det att få ner urvalet till 7 bilder.

Som bildköpare ska man ha det här klart för sig: Det krävs tränade ögon för att välja ut de 7 bästa bilderna ur en samling med 1000 bilder.

Under bildväljarsessionen hamnade vi i diskussioner kring vilken typ av bild som passade bäst till de olika rubrikerna. Hur skulle ”IT” bildsättas? Ett förslag var att visa en bild på en datorskärm med en massa kod på, för att visa det tekniska. Vi argumenterade dock tvärtom: ”Det är bättre att visa bilder på människor som arbetar med IT, det vill säga ni!”

”IT” är i sig ett tekniskt begrepp, och då behövs ingen teknisk bild. Istället behövs en bild som kompletterar. En mänsklig bild. Istället för tårta på tårta blir bilden som grädde på moset.

Till slut hade vi tillsammans hittat de 7 bilderna. Det är bilder på personerna i Lunicore, och bilderna visar dem i sin rätta miljö. Det är autentiska bilder. Lunicore signalerar att de förvisso arbetar i en teknisk miljö men att de är ett mänskligt företag. Se bara hur bra det blev!

Om Apelöga är en blomma är de senaste skotten Tena Kotvas och Petter Arvidson. Båda har alldeles precis värvats till Apelöga och kommer direkt från skolan. Petter startar i mars som fotograf och Tena har redan kickat igång som ekonomiansvarig.

Petter examineras i sommar som fotograf från Mediegymnasiet i Malmö. Sin unga ålder till trots har han redan imponerat på många med en bildstil som passar väl in på Apelöga. Så pass väl att Adam valt ut honom ur en mängd ansökande med både mer erfarenhet och högre ålder. Håll utkik efter denna unga man, med vägledning och friheter på Apelöga blir han snart ett namn att räkna med! Vi ser framemot att låta vår första 90-talist blåsa friska vindar hos oss och våra kunder.

  ”Petters driv och talang kommer att ta honom långt. Det är inte många i hans ålder som har ett sådant utvecklat bildspråk, det kommer att bli intressant att följa hans utveckling på nära håll”, Christian Andersson, fotograf.

En annan friskt fläkt (eller en tropisk storm) är vår Tena Kotvas som kliver in på deltid som ekonomiansvarig. Tena har en oerhört spännande bakgrund då hon de senaste åren bott och pluggat i Zagreb. Efter kandidatexamen på Zagreb School of Economics and Management flyttade hon tillbaka till Malmö där Apelöga väntade.

”Med Tenas hjälp kommer vi kunna bli mer fokuserade. Fotograferna fokuserar på sitt, Michael håller sig till filmandet och Anders han säljer och fikar med kunder. Tena sköter papper och pengar, något hon verkar brinna för!” – Linus, Online Manager

Vill du testa Tenas kunskaper med en riktigt stor faktura eller varför inte sätta Petters fotoöga på prov? Hör av dig till Anders så fixar vi det!

I väntan på att vi gett vårt hus ett eget namn kommer vi att fortsätta kalla det för vad det heter idag: M1. ”Magasin 1″, helt enkelt, byggt i början av förra århundradet. Bredvid ligger M2, byggt lite senare, och där inhyses idag delar av Malmö Museers samlingar.

Jag fick syn på M1 första gången 2008. Det var under ett reportage om CMP, Copenhagen Malmö Port, som jag tillbringade en dag på vardera sidan sundet. Reportern och jag blev rundvisade längs kajerna och kring de stora anläggningarna. Det är gigantiska ytor som gömmer sig bakom avspärrningarna.

Och så passerade vi huset som jag senare skulle få veta heter M1. ”Jaså det där gamla huset”, sa vår guide, en hamnarbetare, när jag frågade om det. ”Om vi hade fått bestämma så skulle det knackas ner och användas som utfyllnadsmassor. Då hade det åtminstone gjort nytta. Nu står det bara där och är fult och oanvändbart.”

På ett sätt kunde jag förstå hamnarbetarens synpunkter. Då, liksom nu, var huset i ett bedrövligt skick. Glas saknades i alla fönster. Fogarna mellan tegelstenarna hade gett upp på många ställen, och på inlastningsbalkongerna hade betongen spruckit och björkar slagit rot.

Men, man behöver inte var särskilt visionär för att inse vilken potential huset har. Huset byggdes för att hålla för hårda påfrestningar, men samtidigt byggdes det för att vara vackert. Till skillnad från moderna lager- och fabriksbyggnader, där funktion och låga priser är allt som räknas, byggde man för 100 år med sinne för det estetiska. M1 är utsmyckat med detaljer som är helt utan funktion. Detaljer som bara är där för att de skulle vara vackra. Något att vila ögonen på.

Samtidigt slås man av hur gigantiskt huset är. Om man räknar in källaren så är det ca 15 000 kvm (12 000 kvm utan källare). Huset är 120 meter långt, 40 meter brett. Takhöjden på första planet är 5 meter, på andra är det 4 meter och högst på vinden är det 3 meter upp till de synliga takbjälkarna. Huset är byggt på pelare – Sveriges äldsta hus byggt med den tekniken – och under vilar det på ekstockar som står i Öresunds vatten. Området som M1 står på var havsbotten fram till någon gång på 1800-talet.

Väl hemma igen efter hamnreportaget började jag researcha om huset. Jag fick veta att Malmö Stad ägde det. Efter ytterligare lite research fick jag veta att det inte fanns några planer på att göra något åt det förrän 2016, eller kanske ännu senare. Huset stod på hamnens mark, och så skulle det förbli. Inget att göra.

Och sen glömde jag nästan bort att huset fanns. Tills i höstas, när det plötsligt öppnades möjligheter: M1 stod inför en renovering och saknade en hyresgäst.

För att undvika att det här blir en roman kommer fortsättningen i senare blogginlägg framöver. Stay tuned!

/Adam

De flesta av oss har någon gång förevigats på bild tillsammans med andra. På en släktträff, i skolan eller på arbetsplatsen. Målet med dessa bilder är oftast att visa upp vilka som ingår i en specifik gemenskap, eller att visa vilka som var där. Just då.
Den här typen av gruppbilder fungerar bra om man i efterhand vill veta vilka som närvarade – en visuell närvarolista om man så vill. Syftet med den här typen av gruppbilder brukar smitta av sig på resultatet som ofta är en stel och tråkig bild.

När vi på Apelöga skulle ta en ny gruppbild på oss själva ville vi visa att en gruppbild kan vara något mer än bara en samling människor. En gruppbild kan visa och kommunicera så mycket mer. En bra gruppbild säger någonting om människorna, platsen och atmosfären.

Ett vanligt problem med gruppbilder brukar vara att samla alla som ska vara med vid ett och samma tillfälle – ett problem som vi har en bra lösning på. Vi tar helt enkelt en bild per person och lägger sedan samman dessa till en helhet. Fördelen med det här sättet att fotografera en gruppbild är att alla inte behöver vara på plats samtidigt.
Däremot är det viktigt att kameran placeras på samma ställe varje gång och att ljusförhållandena är desamma. Vår bild, eller rättare sagt våra bilder, tog vi med ett par dagars mellanrum. För att få samma ljus fotograferade vi vid ungefär samma tid på dygnet och med allt artificiellt ljus släckt.

Lyckades vi få till en bra gruppbild? Tja, vi tycker det, men å andra sidan är det upp till enskilda betraktare att avgöra. Kolla in Michaels film och bilda dig en egen uppfattning!

Vill du eller ditt företag ha hjälp med en gruppbild? Tveka inte att kontakta oss så berättar vi mer!

Nu är det officiellt. Apelögas hittills största projekt och förmodligen det största som har hänt Malmös fotoscen någonsin. I Malmös hamnområde, 700 meter från Centralstationen, ligger Frihamnsmagasinet M1. Sedan mitten av 1980-talet har huset stått tomt och oanvänt – tills nu. 12 000 kvadratmeter industribyggnad ska bli ett fotografiskt center och Skandinaviens ledande hus för fotografi och video. Huset är tänkt att bli en träffpunkt för alla fotointresserade, och därför kommer delar av lokalerna att hyras ut till fotografer, produktionsbolag, kommunikationsbyråer och liknande verksamheter. Huset ska vibrera av kreativitet.

Vi kommer att samarbeta med ledande fotoscener i vår närhet – Köpenhamn och Berlin – men blickar även mot Paris, Rom och New York.
För att locka publik långt utanför Öresundsregionen krävs riktigt bra fotoutställningar. Bara världsklass är bra nog. I Malmö finns både viljan, människorna och potentialen att lyckas med detta mastodontprojekt. Fotografi är ett fantastiskt medium och tillsammans ska vi som delar detta intresse göra Frihamnsmagasinet M1 till det ultimata huset för fotografi.

Vi är medvetna om att vi siktar högt, men vi ser ingen anledning att satsa halvhjärtat. Projektet är ett samarbete med Lifra, som ska förvalta fastigheten. Lifras vd Anders Fransson har erfarenhet av liknande renoveringar och vi är övertygade om att Frihamnsmagasinet “M1” kommer att kännas helt rätt. Kännas ”foto” helt enkelt. Vill du bidra med tankar och idéer är du välkommen att höra av dig till oss på Apelöga. Tänk stort, det gör vi.

Intervju – Per Levander, fotograf och en av grundarna till bildbyrån Maskot.

Om man som hobby eller professionell fotograf funderar på att gå med i en bildbyrå, och vänder sig till er. Hur gör ni ert urval, vilka krav ställer ni, vilka tar ni in?
Vi vill att man som fotograf kontinuerligt kan leverera på en hög och jämn nivå. Det innebär att vi i huvudsak samarbetar med professionella fotografer. Eftersom vi också har en tydlig svensk profil som bildbyrå och framför allt har kommersiella kunder, tittar vi på om fotografen har säljande bilder med ett distinkt skandinaviskt bildspråk i grunden. Vi tittar alltid på fotografens portfolio för att se om det passar vår profil och om det finns potential att nå ut till våra bildköpande kunder.

Vilken stil har ni då, hur ser ni om bilderna säljer eller inte?
Vår stil är tydligt skandinavisk. Vi vill att bilderna ska kännas ärliga i tilltalet och hålla en hög kreativ nivå. En säljande bild bör gå att ladda med tydliga koncept, vara grafiskt ren och estetiskt tilltalande samt leva upp till de tekniska kraven. Det gäller givetvis också att vara relevant och erbjuda bilder inom efterfrågade teman. Vi säljer exempelvis mycket bilder på människor.

Hur många fotografer är anslutna till Maskot?
Maskot har cirka 50 anslutna fotografer. Vi har inte aktivt sökt fotografer, utan de flesta som är med har kommit till oss. Vi har även en ganska så stor egen bildproduktion.

Hur mycket kan man tjäna som bildbyråfotograf?
Svårt att ge ett rakt svar, det gäller som sagt att ha rätt bilder. Däremot vet vi att om du har relevanta bilder, levererar löpande och kommer upp i volym så säljer de. Det är viktigt att investera tid och planera väl innan fotografering så att du får ut det mesta av plåtningen. Gör du rätt och är lyhörd kan du absolut tjäna motsvarande en månadslön. Men det kan vara både högre och lägre givetvis.

Har ni någon fotograf som bara jobbar med er?
Jo, det har vi. Däremot var det nog vanligare förr att vara ansluten till endast en bildbyrå.

Hur ser du på bildbyråbranschen i allmänhet, hur kommer det att se ut framöver?
Det är stenhård konkurrens och branschen har förändrats mycket på senare år. Större utbud och pressade priser. Det som har påverkat branschen starkast på senare år är det som kallas microstock som erbjuder prenumerationstjänster och budgetalternativ. Många kunder har vant sig vid nya sätt att köpa bilder. Jag tror att branschen kommer att bli än mer differentierad framöver. Som kund kommer du ha chans att välja mellan billiga budgetbilder eller exklusiva kvalitetsbilder. Vi på Maskot har valt att vara selektiva, stå för kvalitet med arbetade bilder och har en högre prisbild. De nya villkoren ställer höga krav på både fotograf och bildbyrå.

Vilka tror du det är som kommer att välja exempelvis Maskot, som ligger i en högre prisklass?
Vi har kundgrupper över hela spektrat men en stor del reklambyråer. De som vänder sig till oss vet att vi står för kvalitet, och för att vi värnar om bilden som sådan. Det ligger en hel del bakom, det är produktion, godkända modellavtal, ett högre segment. Behöver man kreativa bilder med människor och miljöer som är trovärdiga och har en skandinavisk känsla vänder man sig till oss.

Ni har en relativt liten bildbank, är det positivt eller negativt?
Det positiva är ett mer hanterbart sökresultat för kunden. Det allra viktigaste är att ha rätt bilder. Att leta bilder kan vara tidskrävande och det är lätt att gå vilse i en för stor bildbank. Vi är väldigt selektiva med vilka bilder vi tar in så att kunden ska få relevanta sökträffar och för att vara trogen vårt bildspråk. Vi har ju dessutom valt en tydlig nisch som svensk/skandinavisk bildbyrå vilket är till vår fördel i det här sammanhanget.

Har du tips på någon sådan nisch, som ännu inte är upptagen om man vill starta sin egen bildbyrå?
Nej, haha. Då hade jag redan startat den.